Skip to main content

Optronics Svante Töyrä har svårslagen erfarenhet inom fiberoptik. Bland annat har han rest jorden runt och jobbat med fiberoptik åt Ericsson. Som första generationens fiberoptiker har han sett branschen utvecklats och än i dag är han aktiv inom standardiseringsarbetet inom optiska passiva komponenter som konsult via Optronic.

– När man har ett specialområde som fiberoptik vill man gärna vara kvar i den världen, säger Svante.

Svante Töyrä tackade 2013 ja till ett erbjudande om avtalspension från sin mångåriga arbetsgivare Ericsson. Vid 59-års ålder skulle han istället satsa på att hjälpa dottern Amanda i hennes företag som han numera är delägare i.

– Jag hade varit borta på resande fot varje vecka under många år, det kändes rätt att ta beslutet där och då, säger Svante.

Men redan efter ett år hörde Ericsson av sig igen – den här gången med en förfrågan om han inte kunde tänka sig att ta konsultuppdrag via Optronic.

– Jag behövde aldrig lämna fiberoptikens värld någon längre stund och det kändes bra, säger Svante och skrattar.

Han säger att behovet om kunskap är fortsatt stort ute i världen. Budskap som han proklamerat under 30 års tid är fortfarande aktuella.

– Många installatörer och operatörer tror att en fiberkabel är som en kopparkabel och hanterar den därefter på vilket sätt som helst. Optokabeln tål mycket, men kräver en annan hantering och det är extra viktigt att inte smutsa ner den, säger Svante.

En singelmod-kabel har en fiberkärna på åtta mikrometer där ljuset fortplantas.

– Då förstår man vad lite smuts kan åstadkomma för skada om man inte tar hand om materialet på rätt sätt, säger han.

När Svante Töyrä kom in på Ericsson i Kista 1980 började han designa aktiva utrustningar – multimod var det fösta systemet på 35 megabit, sedan gick Ericsson upp i hastighet till 565 megabit.

– Det var ett riktigt teknologiskifte, minns Svante.

Utvecklingsenheten var världsledande och blev direkt underställda den tekniska direktören på Ericsson.

– Det var enormt hög kvalité och vi påbörjade en härlig resa. Den gruppen av kollegor har därefter spritt ut sig på andra företag genom åren.

Med tiden hamnade han på det passiva nätet med kontaktdon och fiber. Svantes mångåriga kunskaper gjorde också att han började jobba med standardiseringsfrågor 1995, inom Svensk Elstandard (SEK) och året därefter blev aktiv medlem inom Internationella standardiseringskommittén (IEC). Ett hedrande uppdrag då det samlar experter inom olika områden för att diskutera kravfrågor med målet att skapa världsstandard.

– På våra arbetsgruppsmöten representerar vi enbart vår egen kunskap, men på plenarmötena som är ett dagsmöte och sker en gång om året representerar jag Sverige. Standardiseringsarbete har gett mig ett värdefullt nätverk genom åren. Jag har alltid vetat vem jag ska vända mig till för att få svar.

– Jag minns ett problem som uppstod med ett japanskt kontaktdon. Normalt hade problemet bollats fram och tillbaka utan att någon direkt tagit på sig ansvaret. Men tack vare mitt IEC-nätverk visste jag vem som ägde patentet och kunde vända mig direkt till dem.

Problemet togs på högsta allvar och Ericsson fick hjälp. Det ledde också till att ett antal standards uppdaterades för att eliminera liknade problem.

IEC träffas två gånger per år och Europas standardiseringskommitté (CENELEC), där han också sitter med, har även de två sammankomster per år. Så det blir ändå en hel del resande för Svante.

– Jag har fått besöka många olika världsdelar och länder men aldrig varit i Ryssland. Till hösten har Ryssland faktiskt för första gången bjudit in IEC, det blir högst intressant att åka till Vladivostok, säger Svante.

IEC omfattar inte bara expertis inom fiberoptik utan spänner över en bredd av branscher – allt ifrån dammsugare och elmaskiner till strålning och högeffektlaser.

När Svante jobbade åt Ericsson hyrde de kontor på Optronic. 2010 övertog Optronic dåvarande Ericssontillverkaren Note i Skellefteå och blev istället leverantör åt Ericsson. Det var ett sätt för Ericsson att bibehålla kvalitén och Optronic gjorde samtidigt en offensiv satsning inom fiberoptik. Flera av produkterna tillverkar Optronic än i dag åt Ericsson och Svante Töyrä har varit behjälplig i produktionen.

– Sveriges expertis inom fiberoptik finns fortfarande här. Varje vecka har jag projektmöte på Optronics med Ericsson och hjälper till med standardiserings- och nätverksfrågor.

Ericsson utvecklar även datacenters i dag och var på ett tidigt stadium inne på att all kommunikation internt som extern ska ske med singelmodefiber i motsatt till andra datacenters som är baserade på multimodfiber. Förluster i en optisk fiber generar inte värme som förluster i kopparkabel gör. Det gör den lämpligare att använda i kompakta integrerade system som datacenters. Trenden är att använda optisk signalöverföring så långt det är möjligt, till och med på kretskort för att minimera värmen.

– All kommunikation ska ske med optofiber. För att kunna göra de systemen har man krav på specialkontakter, budgetberäkningar, och ställs inför frågor som hur många kontakter jag kan ha mellan så att ljuset räcker till – hur lång sträcka kan jag gå?

– En viktig frågeställning när man har kontakter med 12 eller 24 fiber är hur kontakten rengörs. Och hur garanterar jag att 12 eller 24 fiber möter varandra så att alla är i kontakt? Det är centrala frågor man måste lösa.

Ett annorlunda projekt som Svante Töyrä blev involverad i 2000 var ett kontaktfält på 640 fiber med väldigt kompakt yta. Beställaren var CERN LHC, partikelgeneratorn i Cern, världens största partikelfysiklaboratorium. Ericsson tillsammans med Diamond utvecklade kontaktfältet med kablage till Atlas-detektorn. Ericsson var även leverantör av kabeln till CMS-detektorn.

– Vi skulle aldrig rott hem projektet om jag inte hade lyckats övertyga Diamond att utveckla kontaktfältet, vilket inte var helt enkelt, men jag är glad att jag lyckades få med dem för jag visste att de hade kunskapen, säger Svante.

I Cern ligger den 27 kilometer långa tunneln där Higgs-partikeln upptäcktes och gav Nobelpriset i fysik 2013.

Så sent som i november besökte Svante Töyrä och förre Ericsson-kollegan Bertil Arvidsson Cern.

– CERN ville träffa oss efter alla år. Det framkom bland annat att de köpt 30 procent extra fiberoptisk kabel för att de var tveksamma på att våra kablar skulle hålla. Gissa hur många procent de hade behövt använda? 1 procent, säger Svante och skrattar.

– Det var ett häftigt projekt och kul att få vara med om. Jag har alltid trott att det är så nära Nobelpriset som jag kommer. Men nu gjorde min son Daniel och hans kollegor, som forskar i Birmingham, upptäckten att de verifierade Einsteins gravitationsteori. Förhoppningsvis får jag ändra mitt förhållande till Nobelpriset efter det, säger han stolt.

Author Optronic

More posts by Optronic